Gäst-bloggning

Jennifer har tjatat på mig om att jag ska gästblogga häst eftersom hon var snäll och gjorde det hos mig!

Mitt namn är elisabeth (lisa) ågren jag är 15 år och har en d-ponny som heter golden rainman, har inget spc att Gäst blogga om så jag skriver lite om mig och min ponnys stora resa från provridningen tills där vi är idag!
Det började den 22 december då åkte vi till falkenberg för att provrida en d-ponny valack på 4 år, han kunde inte mkt och var nästan inget hoppad!
Jag satt upp och fick känslan av vilken lätt riden ponny martina(ragges förra ägare) hade verkligen lagt ner mycket tid i dressyren och han gick på tygeln så fort man tog i tyglarna vilket var så skönt för min förra ponny var inte så lätt precis så på provridningen åkte jag i princip häst och blev ganska impad av dressyren men när jag skulle hoppa satte dem upp ett kryss på ja va kan de vart ? ca 40 cm kanske, självklart stannar ponnyn suck tänkte jag men styrde mot det igen han hoppade men det var inte något vidare scoop han hade.
Vi bestämde oss redan på väg hem att vi skulle ha han, och nu ska jag vara helt ärlig och berätta en sak som INGENANNAN än jag själv vet, jag ville inte ha han men var så trött på att provrida och ville bara ha en ponny egentligen är la inte det så smart men jag vart så trött på allt och min mamma var ju total kär i denhär ponnyn så jag kände bara "fine we take him".
och ja vi tränade på hela vintern/våren det gick la bra men jag var inte spc. impad ponnyn viste ju ingenting men gjorde sitt bästa.
Allt rullade på i sitt tempo tills sommaren 09 då började han krångla jätte mkt men markerade ingenting så vi red på i 2 veckor och det var en utb. hoppning på nääs i augusti månad var det han stannade på alla hinder 2 gånger och när han hade stannat ville han inte röra sig han ville inte vända han var fast frusen i marken lix. och tillslut kom mamma in på banan för att få han att röra sig det gick inte så jag hoppade av och lämna allt till mamma jag var så ledsen jag gick bara rakt ut från banan med tårar i ögonen och gråten i halsen, tankarna snurrade usch får hemska tillbaka blickar av bara tanken.
vi åkte till åby vetrinär klinik och kollade upp han, han var halt...
Stackars ponny som fick ta så mkt skit från mig som skämde ut han rentutsagt, han hade bara ont ju :(.
så hela hästen/början av vinten fick han stå och efter en lång igång sättning var det dags att sexårs mäta han och ah detta är också bara jag och min mamma som vet jag hoppades för allt i världen att han skulle bli storhäst för i kontraktet vi skrev med dem gamla ägarna var att om han var över 148 cm i 6års mätningen fick vi lämna tillbaka han om vi ville och tyvär ville jag de, jag orkade inte med att utbilda en häst jag ville ha en färdig ponny som jag kunde tävla med sen trodde jag inte heller att jag klarade av att utbilda en ponny som iprincip inte kunde något annat än att gå i form!
så här tvivlade jag maxat på den här ponnyn jag trodde aldrig han skulle kunna ta sig över en bana högre en 70 cm och till och börja med gjorde han ju inte det heller, men han blev ilfl d-ponny och jag ville verkligen sluta rida!
visst har man fått svackor och kännt vad fan håller jag på med, men denna gången var det värre motivationen fanns inte jag ville inte och min mamma var så envis i denna sitvationen och var total iskall och ställde mig inför ett bestlut "du fortsätter rida och har kvar ragge" eller "du slutar rida" mitt alternativ fanns inte med "att sälja ragge och köpa en tävlings ponny" det var ju det jag ville.
och även fast jag inte visste vad jag ville så kämpade jag vidare och hade kvar honom, det var bara att bita ihop och inte visa något som helst tvivel för mammaochpappa var rent ut sagt riktigt jävla trötta på mitt tjöt om att jag inte ville ha han så tjötade jag mer såldes han.
Jag ville självklart inte att han skulle säljas för något där fanns det som inte var fram plockat och det var det jag strävade efter!
Efter många tränigar åkte vi ut på våran första tävling 2 lokal L:D+5:er i grästorp i april ägde de rum, tävlingen slutade oväntat bra med 4 fel i varje klass 1a klassen 1 stopp och 2a klassen 1 ner, och det var nog här den stora vändingen blev för oss och jag började ana att den ponnyn hade med att ge och jag började verkligen kämpa för oss vi skulle och ska bli bäst så är det bara :D!
Efter detta har allt gått på rels vi har verkligen hittat varandra och känner varandra innan och utan och är ett riktigt team han ställer upp för mig och jag för honom, det är så det ska vara annars kommer man inte långt tror jag.
Tävlingar och resultat
grästorp - L:D+5: 4 fel L:D+5 4 fel
herrljunga - L:D+5: 4 fel debut L:C: 4 fel
essunga - L:D+5: 4 fel L:C: Nolla
falebygdens - L:D+5: Nolla L:D+5: 4 fel
tjörn(meeting) - L:D+5: Nolla L:C: Nolla L:C: Nolla L:C+5 Nolla
gråbo - L:D: Nolla L:D+5: Nolla

Alla 4 felare har vart nedslag utan den första klassen i grästorp.
Han var lite slarvig med benen i början och sen har det även vart ryttarmissar.
Sen i slutet vart det bara nollor och det tror jag faktiskt lite på att det är för att vi har ett starkare band även på marken om man säger så. En häst behöver kärlek och omsorg för att göra goda resultat det är vad jag tror :)

Som jag har kämpat med denna ponnyn men ist för att tvivla nu så har jag mottot "allt går om man bara vill" för jag är en sån sjukt envis person och ger mig inte i första hand!

sen måste jag nog tacka min mamma som ändå har stöttat mig samtidigt som hon vart hård men det behövde jag och jag ångrar inte en sekund att jag nu har kvar min prins som jag tror kommer gå riktigt långt.
-----------------------------------------------------
Mer bilder på mig och min ponny hittar ni på min blogg :)
http://ponnyochryttare.blogg.se
/lisa, allt går om man bar vill